Vax, nerver och top 5 pepplåtar

Sist klar med vaxningen. Stolt blickar man ut över kuvetten som är fylld med inbäddningsgegga innan man går och tittar på listan över tentaresultaten och noterar G, G, G, G, G, G, G, osv osv U.
Mastodont-omtentan är ett faktum. Vilket mörker.

Men det finns ljusglimtar också. Jag kommer att få möta våren i Florens. Kanske från insidan av en rockklubb men det räknas ändå. Turnén känns sjukt kul. Allt annat är lite sisådär. Så för att jag ska orka plugga ikväll... Mina topp fem peppiga låtar.




5. Iggy & the Stooges - Search and Destroy (1973)

Oerhört viktigt att ha den på Audiofil 180g vinyl, med tanke på att det kan vara den stökigaste låt som finns? Men det är bra stök.











4. Arja Saijonmaa - Högt över Havet (1987)

En karaokefavorit. 












3. Smashing Pumpkins - Tonight, Tonight (1995)


Genidrag - öppna skivan med den bästa låten. Borde fler göra.








2. Neil Young & Crazy Horse- Cowgirl in the Sand (1969)


Highway one, solnedgång, sommar.... perfekt stämning.












1. Guns n´Roses - Welcome to the Jungle (1987)


Det mest peppande introt som gjorts. Reverbig 80-tals gitarr, puffigt hår och ett måste på en seriös fest.

Söndag

Slask... snöslask... söndag... hjälp...
Tanken på att sätta katten i cykelkorgen (med en liten röd cykelhjälm) och börja trampa lockar enormt. Jag skulle kanske orka cykla till Stöcke i det här vädret. Sen är det bara 2300 kilometer kvar.

Sambo med en mördare

Fredag. Som vilken dag som helst. Men nu har den växt till något mer. När man faktiskt jobbar rätt hårt på veckorna så får fredagen egenskaper som den inte hade tidigare. Tex känns den mer som en frälsare än en dag. I måndags hade jag en snäll patient och sedan spelade jag basket.

Tisdag och onsdag är ett enda töcken av föreläsningar och praktik och diverse annat så vi hoppar till... Torsdag. Dagen död för mina fina talgoxar som brukar sitta på balkongräcket. 
Ibland på mornarna när jag är trött och nyvaken brukar jag stå och titta ut genom balkongdörren med en mugg i handen och då brukade de sitta där. Och vara sådär ljuvliga och vicka på huvudet. 
Men det var då. För min katt är blodtörstig. Djingis kunde tydligen inte tolerera fåglar på balkongen. Så i torsdags när jag vaknade och släppte in honom var han blodig om morrhåren och såg nöjd ut. Jag anade oråd och öppnade dörren (här får ni tänka er höstvinden som blåser) och det här var vad jag såg.

Pippi #1

Dekapiterad. (Suck) Tvättade av pälsen på katten och så en snabb begravning för pippin (läs peta ner i rabatten)... så gick jag vidare med dagen. 

...Tills på kvällen... då den andra talgoxen kom för att söka efter sin partner. Istället hittade hon en ond hårboll som ligger på lur. Katter är kvicka men jag väljer att tro att talgoxen var förblindad av sorg?  Då talgoxar generellt är att betrakta som hypersnabba. Denna gång mutilerade han åtminstone inte kroppen.

Pippi #2

Suck... vad gör man efter en sån dag? Svaret är att man lägger sig och sover. Och om döden kommer i en lika fluffig och mjuk skepnad Djingis så kanske man inte ska klaga.

Nöjd med dagen

Roland visar danspärmen.

Svensational

Svennis.
Betänk att den här mannen anses vara en sexikon och är en av Sveriges mest framgångsrika idrottspersonligheter någonsin. Visst känns det lite snopet?
Men nu leder han Premier League med ett lag som väldigt få hade tippat skulle vara #1 efter tre omgångar.
För min egen del så känns det också rätt bra, känner peppen komma smygande som en värmländsk räv på strövtåg genom natten.

Low - Murderer

Från "Drums & Guns". Otroligt bra skiva.

Ostdanmark

Hej.

Det går bra här nere, jag glider runt och njuter av semestern som egentligen är falsk eftersom jag inte är klar med terminen ännu. Men det är skönt att vara ledig.
Då kan man till exempel, förutom att repa och spela in musik hela dagarna göra såna  saker som att sitta uppe hela natten i kalsonger och se på krigsfilmer ("Flags of our Fathers"/"Letters from Ivo Jima" - bra båda två)... eller bara försmäkta i värmen på Gustavs balkong där det bjuds syrade grönsaker och god veganmat.

Den hundrade spelningen gick bra. Danmark var väl kanske ett konstigt ställe att hålla en sån tillställning på, men som ni ser på bilden anpassade vi oss. Troligen skulle löjtnant Olsson varit nöjd över vår förmåga till adaption. Men kanske inte med den slarvigt instoppade skjortan. Vad kan jag säga... det är fredagkväll i Danmark och klockan är omkring tre på natten.... ursäkter....

Faktum är att jag gick och tänkte på min militära karriär idag i solgasset. Och det är faktiskt så att jag fortfarande har en medalj att hämta ut. Hur osannolikt är inte det? Men så är det. Visserligen är det inte Purple Heart eller Järnkorset vi pratar om, utan en sketen skyttemedalj i silver. Från den där jävligt kalla dagen i Norrbotten för många år sedan. Känslorna var många. Först har vi en del irritation hos befälen (som kanske inte ville ge medalj till den omotiverade killen), sedan avundsjuka (från någon enstaka övermotiverad snubbe som gärna hade fått den istället)... och till sist landar vi nog på förvåning som jag själv och övriga i min grupp kände. Det var nämligen så kallt att vi inte ville ta av yttervantarna för att skjuta, så vi slängde iväg skotten så snabbt vi kunde. Och jag träffade. En kosmisk slump, bortslösad på en kall morgon i Norrbotten.  

I alla fall...
Den utlovade medaljen glömdes bort. Det var på slutet av utbildningen och allt jag var intresserad av var hemfärd.
Vitsorden var inte speciellt vitsiga, hemresan ljuvlig och förhoppningsvis går framtida resor bara söderut. Aldrig norrut.

....

Malmö är sig likt och olikt. Västra hamnen är populärt, och möllan förändras lite varje gång. Fast man kan fortfarande köpa komagen och lammtarmen på vår gata om man skulle vara lagd åt det hållet. Och Hassans frisör har inte släppt 1985 års hårmode. Om några år när jag kommer ner kommer Hassan stå och klippa i flanellskjorta och boots och lyssna på Pearl Jam. Med tanke på att stilåtervinningstakten (hemmagjort ord jag vet) enligt mig har ökat lite (så att H/M kan tjäna mer stålar) så kanske Hassan kommer pricka helt rätt om några år, genom att bara vara sig själv. Det vore isåfall kanon, då kan man vara hipp för en hundring.

... ok det här var kul, men nu är det över. Man kan ju inte ha roligt jämt.

Storstädning, thainudlar (oklippt)

Lägenheten städad, thailändska nudlar på spisen och två timmar till fotbollen. Lördagar är alltid samma sak... man tänker att man ska plugga men det går inte. Istället nedräkning till fotbollsträningen. Ev kombinerat med kaffe och en dålig match på TVn.

Igår spelades det och sågs på basket (trevligt) och senare på Naglfar (mindre trevligt). Vet inte vad som är närmast Umeås själ: tunnhåriga hårdrockare (som ändå har långt flygigt hår), björklövens klack Green Devils eller studenter i overaller och tygmärken.
Förmodligen alla tre.
Men åter till spelningen. Ljudet var dåligt och avsaknaden av corpse-paint gör att hela rollspelsgrejen försvinner för mig... det blir helt enkelt tristare. Spiken i kistan för mig levererades också ganska tidigt... efter tre låtar tittar sångaren ut över publiken.. och säger ngt i stil med "nästa låt heter... March of the daaaaaamneeed" ... trummisen börjar regna dubbelkagge. Urk. Ger spektaklet svaga 2/5 dödskallar i betyg.

Något som däremot gör mig på gott humör är att vi är med i nya Uncut. Jag vet inte om Rolling Stone fortfarande är världens största musiktidning. Men det här är en koloss, helt klart. Sidan 87 i senaste numret. Gå till pressbyrån eller om du råkar vara Umeåbo måste du troligen gå till presstop eller biblioteket.

Turnéabstinens

Hemma igen... kan inte riktigt fatta att jag bara varit borta i tre veckor drygt. Har varit med om mer på de här veckorna än årets samtliga månader innan. Kan inte riktigt sätta fingret på vad som är fel förutom hostan... men jag tror aldrig jag har velat fortsätta en resa så mycket som den här. Visst.. saker har förbättrats sedan förra gången vi var ute. Spelningarna överlag har varit mer välbesökta, vi har sålt fler skivor mm. Men det är ändå inte hela svaret. Här hemma är det många saker som skall tas tag i. Och då menar jag inte bara att laga mat själv.

Den här gången kändes det fel att vända hemåt. Det var nog inte bara jag som kände så. Alla ville fortsätta.
Men som en vis person sa, så är det bättre att sluta medans man känner sig på topp. Så nu sitter man här... i periferin av Europa, ett grått och blåsigt ställe som fortfarande inte har någon vår. Och det är ju hemma det här Västerbotten... men just nu känns det ganska segt.

För någon vecka sedan låg jag i gräset med solen i ögonen och alper till kulisser och tänkte att det kan inte bli så mycket bättre än så här.

Tvära kast.