tisdag 8 december 2009

Jag skulle vilja...

...att det gick att bo här. Men tyvärr, det är inte meningen att man ska göra det.
Det här klimatet är rent ut sagt människovidrigt. Det regnar varenda jävla dag och jag har inte sett solen på en månad. Det är vatten på isen när jag går från bussen och vatten på min flytt-kvarn och mörkt kl halv två.
Gud, det här är till dig: (långfinger)




Det var vad jag hade på hjärtat.

fredag 20 november 2009

Helt normal spellista för en regnig fredag.



söndag 20 september 2009

Söndag

Idag när vi var på utflykt så pratade vi först svenska i en kvart, sen engelska, sen tyska. För Sara var det troligen som att hon kände sig alltmer smart ju längre samtalet pågick. För mig var det ungefär som att jag först var 29 år, sedan 19, och till sist var jag fyra år gammal. Verbalt alltså. Med det vill jag säga att det går trögt att lära sig språk. Dessutom har min hjärna den irriterande vanan att lägga in Spanska lite här och var... en typisk mening kan vara "Ich habe eine pregunta"... osv. Hoppas iPhone 4 har inbyggd översättare.

Veckan i övrigt.

* GAFF säsongen är över. Det krävdes målskillnad men vi slutade femma till sist. Helt ok ändå.
* Börjat lite smått med kirurgin. Inte riktigt så spännande som det låter.
* Funderat på cykelrean.
* Läst ut "Ofredsår" av Peter Englund - hur bra som helst.
* Repat med nybandet. Kul, men ringrostigt.
* Målat rött.

...Och sen kom jag mig för att flagga för bloggnedläggning inom en snar framtid.
Inte för att man inte kan skriva blogg som 30+ are. Men för att jag inte känner riktigt för det längre.
Dessutom ska jag visst lägga ner hattrick, efter 4 år. Det är fortfarande halvkul, men inte alls lika kul som buzzerbeater
(www.buzzerbeater.com) Det har ju också lite att göra med lathet, det är lättare att hålla reda på 10 digitala basketspelare än 22 digitala fotbollsspelare. Ibland när jag sätter laget för match i hattrick kommer jag på mig själv med att undra vem är det där? är det en junior? osv.. så jag tror inte allsvenskan hägrar om man säger så.
Däremot buzzerbeater känner jag mer pepp. Har lyckats odla fram ett vansinnigt långt lag.
Eller vad sägs om den här starting femman?

PG - 190cm, 30 år
SG - 188cm, 24 år
SF - 208cm, 24 år
PF - 211cm, 24 år
C - 221cm, 23 år

Dessutom finns tre till på bänken över 2 meter.
Om laget fanns på riktigt skulle jag ju vinna SM. Och då har jag inte ens köpt min första Amerikan än.
...
Ok dags för något mer värdsligt. Som målning.




söndag 30 augusti 2009

Dagens insikt


Ibland tar kärleken oss till de allra mörkaste av platser.

onsdag 12 augusti 2009

sommaren är slut.

Rubriken är bitterljuv. Den känslan som jag alltid kommer tillbaka till är just bitterljuv. Ingenting kan nånsin bara vara kanonbra, för det måste alltid vara liite liite dåligt också för mig. Av någon anledning. Fast korta ögonblick var den här sommaren ändå sådär enbart bra. För tillfället är det dock bitterljuvt igen. Jag har någon slags torrhosta efter att ha spelat tennisturnering och sen badat alldeles för mycket i ett svinkallt hav. Fast det är egentligen en parentes i efterhand. Det stora som hänt är ju resan. RESAN. Eller bara en resa av många. Den här bjöd på fyra olika länder, 14 flygresor och tog över en månad. Den var mäktig och lite allsmäktig (medan den varade). Men nu är den ett minne blott. Idag pratade jag och Sara om minnen, jag sa att jag typ inte kom ihåg något som hände innan år 2000. (på det där överdrivna sättet som man gör när man pratar). Sen visade det sig att jag inte kunde svara på en rad frågor av kalibern "saker som man borde minnas". Tex vem den första tjejen man kysste var. Jag minns inte. Jag ville minnas och började tänka och tänka men nej. Av bara farten kunde jag inte komma ihåg när jag slutade spela fotboll heller.

Någon slags reseberättelse skulle man ju kunna bjuda på. Om man var lagd åt det reseberättande hållet. Sammanfattar istället en månad med tre bilder. Rent allmänt skulle jag säga att den började lite knackigt, som en kalv på nyfödda ben.

Jomtien

Da nang, Vietnam

Koh Samui

Men mot slutet var den en frustande tjur som var påväg att hoppa ur hagen men tyvärr stöp på elstaketet (Umeå är ett elstaket). Å andra sidan hade det väl inte hållit i längden - jag och Asien är helt enkelt lite för olika för att det ska funka. Asien gillar millitärer, stämplar, risnudlar. Jag tolererar detsamma. Andreas gillar musik, tugga tuggummi och kaffe. Asien tolererar.

Så blev det också ett halvregnigt Way out West. Nästan helt utan energi. Wilco och Calexico var bra, precis tillräckligt bra för att man skulle stå ut med SJs förseningar, usla kvarter och regn. Men det är verkligen senhöst i mitt festival-farar-liv nu.

Sista dagarna i Augusti blir det att snickra och måla. Staket, veranda, bro.
Som om inget hade hänt.




söndag 14 juni 2009

Jaha.


Titta. Värsta nya lej-outen.
Dock samma innehåll så hetsa inte upp er.
När man inte är så stressad, när man faktiskt kan ta det lungt... (inget jobb pga söndag, ingen fotboll/basket, inga måste-läsa böcker, inget staketsnickrande pga regn osv)
Ja... då blir det ändå att man far ut och springer. Myror i benen är det inte direkt heller, utan mer en allmän myrvandring som har att göra med att man börjar bli trettio och att allt är lite sådär urvattnat som det kan vara då. Folk får barn, byter jobb, flyttar hit, flyttar dit och ändå är det som att inget direkt händer. Och även om det händer något, så är man ganska lakonisk (jag vägrar ta reda på vad det betyder och använder det ändå). Farmor sa alltid; "Säg du de?... Och det är som att det funkar både om man är intresserad eller rejält ointresserad. Smaka på orden.. Men säj du de?
Man bara... jaha.... sen dricker man kaffe (men det kan fortfarande få mig livad, en god kopp kaffe alltså)


30 åringar ser på fotboll. Daniel Andersson är lagomt bra, vi är lagomt upphetsade. Sverige fick stryk.

Bjurholmslivet har redan smittat av sig lite. Man börjar fundera på vad grannen har för brädfodring och hur mycket järnoxid det är i Falu röd. Därimellan: Kaffe. Ständigt detta kaffe.
Men hur charmigt är det inte att vi börjar svinigt tidigt, bara för att efter första patienten ta en kaffepaus? Det får man knappast om man jobbar på Smile i Malmö eller Ftv Stor-Sur-Stockholm.... Nog för att jag egentligen vill sova men om jag nu måste upp så gärna att man börjar med VF och en kaffetår.
Sen igår var vi på maskerad.


Folk var djur. Sara var en Mariechäferli.

Det var fint uppstyrt men lite stelt först, sen på ur-svenskt manér så blev det mer uppknäppt och trevligt ju senare det blev. Det säger jag inte på det där nedvärderande sättet, det är väl bra att det är så istället för att det börjar med halabaloo och sen blir det frostigt? Nej det var ett bra upplägg, och bra arrangerat. Twister och snajsiga drinkar.


Jag var en mask.

Efter att ha fått lite perspektiv på Sverige de sista året av uppenbart sydliga orsaker tycker jag att vi måste börja hylla de saker som är speciella med oss, tex att vi fikar jämt och är tillknäppta utom vid speciella tillfällen, då vi istället leker grodor och sånt.
De som dock alltid måste sättas i skamvrån är Svenskarnas irriterande vana att vara så sjukt politiskt korrekta och konflikträdda. Tex måste Martin Kellerman förklara i sin Rockybok varför han skämtar om handikappade.
...och jag törs inte skriva mongisar...

En annan irriterande svensk vana är att fotbollsmedia aldrig noterar att Zlatan är

A: Otroligt osportslig.
B: Ofta blek i landslaget
Men är inte Malta ett ganska bra lag ändå?

Istället är det rubriker som "Dansk-dödaren" och den som ärligt talat tror på avancemang kan ju boka in biljetterna till Sydafrika. Men jag spar (z)lantarna.
(Iofs, så länge innermittfältet består av firma Svensson/Källström lär jag ju inte ens behöva ett fast jobb för det kommer ändå inte finnas några fotbollsresor värda namnet. Albanien borta i en träningsmatch kanske.)
Jag får väl hålla på Schweiz i VM, som Sverige ett lilleputtland fotbollsmässigt som också bara kan kämpa och tjonga långbollar. Ungefär i alla fall. Fast de har åtminstone ett ungt lag så det kanske kan bli något. Jag vet inte vad det ska kunna bli av Anders Svensson och tex Daniel Majstorovic. Men det kanske Ola Wenström vet?
Mmm... Det blev en hel del fotboll men de första 20 minuterna mot Malta gör ju att man måste få skriva av sig lite.




torsdag 21 maj 2009

Major Maj

Maj går alltid så fort. Jag har inte alls hunnit med allt det jag tänkt. Nu är inte det direkt ovanligt, men jag hann med ovanligt lite till och med för att vara Maj. Tydligen hinner jag med att sitta här och fördriva tid ändå. Sitter och dagdrömmer om/bjuder på en gitarr också, en sån här: 



Det ska väl mycket till för att mitt maxbud ska bli säljande, men hey
.. värt ett försök. Och ja, jag vet att det är en Epiphone B-gitarr men den är snygg och låter säkert bra nog för mitt plinkande. Mitt andra i-lands problem, är även det musikrelaterat. Way out West eller Where the Action is? (töntigt namn f.ö.)  Neil Young och Nick Cave vs Wilco och Band of Horses. Hade gärna sett alla fyra men det blir lite dyrt, stipendier till trots. Det sura är att jag jobbar mitt den första festivalen och det blir ganska bökigt upp och ner..  och jag har sett båda artisterna förut... men Stockholm är mindre långt bort än Göteborg.. etc etc.  Fram och tillbaks.

Götet, säger Jeff

En grej till bara. Det är en skiva som säkert många redan hört, men jag säger; lyssna igen. Okkervil River´s The Stage Names är lätt den skiva jag lyssnat mest på i vår. Ibland har det gått så långt att man längtar till att vara klar för dagen inte för att man är ledig, utan för att det är en lång cykeltur hem och man kommer hinna lyssna klart på hela skivan. Den är verkligen bra. Jag hade aldrig sett en bild på dem, men de ser onekligen ut som vilka dudes som helst. Kanske ditt band, kanske mitt.