Det är alltså så att jag har köpt en ny cymbal. Big deal tänker några, och skäms på er för det. Jag har inte köpt en cymbal sedan 2006. Så man kan säga att det var ett övervägt beslut. De tester och provslag som inte gjorts är inte värda att göra. Men först lite oumbärlig information.
Mina cymbaler:
Hihat: Zildjian New Beat 14". Ett tråkigt men ok val, som cymbalernas mellanmjölk. De har blivit lite mörkare med åren vilket i det här fallet är bra. När de var nya lät de disco.
Crash: A-Custom 17". En snäll och varm cymbal. Cymbalmotsvarigheten till en kram.
Ride: Sweet Ride 21". Överlag fin ping men en svag doft av grytlock.
Som andra crash vid inspelningar har jag haft ett helt gäng olika. Från Istanbul via Stagg till Zildjian A thin, en Sabian osv... Ändå landade jag ofta i en trasig K-Custom från ABF huset som jag tror Bosse snodde med sig kort efter att hjulet uppfanns. Den klippte jag med plåtsax för att reducera sprickor och det funkade. Det blev någon slags Crash/splash hybrid av den, som faktiskt lät ok. Den dog ut superfort såklart. Men den hängde ändå med fram tills förra hösten. När vi då fick tillbaka mixarna så var det tydligt att den hade gjort sitt, man kan inte trolla hur länge som helst, till slut finns inget kvar att klippa i.
Så det skulle bli en ny.
Först tänkte jag K medium thin. Ju mer jag läste på och lyssnade på soundbits desto tråkigare kändes det. Peppen började sina. Varför lägga så mycket pengar på en cymbal, jag har ju familj nu... osv.
Sen hörde jag av en slump en inspelning med där trummisen hade ett litet set och bara Constantinople cymbaler. Poletten föll ned. Astronomiskt dyr förstås men jag brukar inte ha sönder cymbaler så...
Efter velande fram och tillbaka blev det en 18" Constantinople crash. Handhamrad av någon tjomme i Amerika. Det måste ha varit en dvärgsmed, för han var duktig med hammaren.
Så pass bra låter den att man kan sitta och bara pinga den utan att ens röra trummorna. Varm, rökig, lagom sustain och alla andra hittepå adjektiv som man kan beskriva en cymbal med.
Om jag ska tvinga fram ett minus skulle det kanske vara något låg volym trots 18".
Betyg? Fem Bill Ward av fem möjliga.
Först tänkte jag K medium thin. Ju mer jag läste på och lyssnade på soundbits desto tråkigare kändes det. Peppen började sina. Varför lägga så mycket pengar på en cymbal, jag har ju familj nu... osv.
Sen hörde jag av en slump en inspelning med där trummisen hade ett litet set och bara Constantinople cymbaler. Poletten föll ned. Astronomiskt dyr förstås men jag brukar inte ha sönder cymbaler så...
Efter velande fram och tillbaka blev det en 18" Constantinople crash. Handhamrad av någon tjomme i Amerika. Det måste ha varit en dvärgsmed, för han var duktig med hammaren.
Så pass bra låter den att man kan sitta och bara pinga den utan att ens röra trummorna. Varm, rökig, lagom sustain och alla andra hittepå adjektiv som man kan beskriva en cymbal med.
Om jag ska tvinga fram ett minus skulle det kanske vara något låg volym trots 18".
Betyg? Fem Bill Ward av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar