Sambo med en mördare

Fredag. Som vilken dag som helst. Men nu har den växt till något mer. När man faktiskt jobbar rätt hårt på veckorna så får fredagen egenskaper som den inte hade tidigare. Tex känns den mer som en frälsare än en dag. I måndags hade jag en snäll patient och sedan spelade jag basket.

Tisdag och onsdag är ett enda töcken av föreläsningar och praktik och diverse annat så vi hoppar till... Torsdag. Dagen död för mina fina talgoxar som brukar sitta på balkongräcket. 
Ibland på mornarna när jag är trött och nyvaken brukar jag stå och titta ut genom balkongdörren med en mugg i handen och då brukade de sitta där. Och vara sådär ljuvliga och vicka på huvudet. 
Men det var då. För min katt är blodtörstig. Djingis kunde tydligen inte tolerera fåglar på balkongen. Så i torsdags när jag vaknade och släppte in honom var han blodig om morrhåren och såg nöjd ut. Jag anade oråd och öppnade dörren (här får ni tänka er höstvinden som blåser) och det här var vad jag såg.

Pippi #1

Dekapiterad. (Suck) Tvättade av pälsen på katten och så en snabb begravning för pippin (läs peta ner i rabatten)... så gick jag vidare med dagen. 

...Tills på kvällen... då den andra talgoxen kom för att söka efter sin partner. Istället hittade hon en ond hårboll som ligger på lur. Katter är kvicka men jag väljer att tro att talgoxen var förblindad av sorg?  Då talgoxar generellt är att betrakta som hypersnabba. Denna gång mutilerade han åtminstone inte kroppen.

Pippi #2

Suck... vad gör man efter en sån dag? Svaret är att man lägger sig och sover. Och om döden kommer i en lika fluffig och mjuk skepnad Djingis så kanske man inte ska klaga.

Nöjd med dagen