Ladies & Gentlemen...

... från 1974 års album: "Im not through loving you yet".

14 månader senare, något söderut.

God Afton.
Eller... tänk er att Vincent Price säger God Afton.
Jag hittade inget sånt klipp så håll tillgodo med hans skratt istället. Som man förstår lever bloggen igen.

Sen senast?
Jag har jobbat i landstinget i Helsingborg. Inte alls roligt. 

Nu då?
Jag ska ta B1 certifikat i Heerbrugg fram till jul. Utöver det ska jag cykla eftersom det tydligen är snällare för kroppen än basket enligt expertisen. (Alltså kommer jag cykla till basketen hädanefter)



Kommer det fler poster om Daredevil?

Den här frågan har ingen ställt till mig. Vilket gör att jag måste ställa den själv, eftersom den absolut bör ställas. Svaret är att jag inte kommer posta mer om Daredevil, men det finns gott om superhjältar . T.ex. har jag många funderingar angående den ryske X-mannen Colossus. Ni vet, han som kan förvandla sig till "organiskt stål". Sånt kan jag skriva länge om.


/Andreas

Uppdatering

This just in: Jag har inte skrivit The Great American Novel på svenska än.
Trots det känner jag mig tillfreds. Samtidigt som jag skriver detta äter jag blåbärskräm med fetmjölk. Den gröna med 3% fett. Det är obegripligt att den inte säljer bäst. Kanske är det något Lutherskt, du ska inte ha för god mjölk? Du ska ha tråkigt och dricka fettlös mjölk som smakar papp. Om man är Laestadian, måste man dricka mini-mjölk då? Eller silverte? Varje menlös smak för dig närmare gud? Frågor, frågor.

Tendensen är fortfarande Atlantis-artad bland mina bloggvänner. Det är nu bara ett fåtal kvar som fortfarande bloggar. Kanske är bloggandet det nya skunk? Sara säger att det inte är så, utan att det nu finns en triljon bloggar. Stämmer säkert. Dock inte en triljon bloggar som är skrivna av mina vänner.
Annars har vi haft besök i veckan. Från Bern och Zürich. Vi hann med mycket... fiske, båtande, älg-turism mm. Den enda som missade festen var vädret.

Bis später.

Såhär innan OS i Vancouver...

... Så går i alla fall jag och hoppas på en TV comeback för Bosse Hansson.

Det finns en andra plats som kan ge seger...

Neujahr

2010 har rivstartat med små händelser.
Har sett om Dirty Dancing och Star Wars Episod 1. En film hade åldrats någorlunda värdigt. Låter läsaren gissa vilken jag menar.

Vilken karaktär!

På musikfronten inget nytt, men kanske något gammalt? För jag visste inte att William Shatner hade en musikalisk karriär parallellt med skådespeleriet? Tydligen har han släppt en skiva 1968 och så en till som kom 2004. Den skivan heter "Has Been" och jag har nosat lite på den. Döm om min förvåning när det låter lite... jazzcountry. Med någon slags spoken-word sång. Ännu mer osannolikt är att jag gillar det. Eller vänta, det kanske är sannolikt? Kapten Kirk salongsberusad och åldrad med lite jazz i bakgrunden. Rekommenderas varmt till efterrätten.

Dagens insikt

Ibland tar kärleken oss till de allra mörkaste av platser.

Sommaren är slut

Rubriken är bitterljuv. Det är en känsla som jag ofta kommer tillbaka till. Ingenting kan liksom enbart vara kanonbra. Av någon anledning. Ändå var den här sommaren superb. Och nu är det Augusti och tillbaka på bitterljuvt igen. Förkyld efter för kallt bad i havet. Fast det är egentligen en parentes. Det stora som hänt är ju resan. Vietnam, Thailand, Singapore och Malaysia. Intensivt medan det varade. Men nu är den över. Som andra resor är det nu minnen, några foton och anekdoter. 

Idag pratade jag och Sara om minnen. Jag sa att jag inte kom ihåg något som hände innan år 2000 på det där överdrivna sättet som man gör när man pratar. Sen visade det sig att det stämde lite väl bra ändå. Vad hände egentligen tex 1999? Det var nånting om att alla datorer skulle krascha? Jag kunde inte svara på saker som man borde minnas. Tex vem den första tjejen man kysste var. Det borde man ju komma ihåg? Och ju mer jag funderade desto mer flöt saker och ting ihop. Jag inte komma ihåg när jag slutade spela fotboll. Det kan ha varit 1994, eller 1993? Eller var det tidigare? Har ett minne av att det var grusplan och höst, och jag hade gräsdobbar. Den kombinationen i sig är väl tillräckligt för att ge upp kan tänkas.

Någon slags reseberättelse skulle man ju kunna bjuda på. Om man var lagd åt det reseberättande hållet. Så jag sammanfattar istället en månad med tre ynkliga bilder.

Jomtien

Da nang, VietnamKoh Samui

Det var mycket jobb och kulturkrockar i Vietnam, medan Singapore och Thailand bara var kanon. Mot slutet hade jag ingen lust att åka hem. Å andra sidan hade det nog inte hållit i längden - jag och Asien är helt enkelt lite för olika för att det ska funka. Asien gillar militärer, papper med stämplar, risnudlar till frukost. Saker som fungerar i någon månad men inte året om. Asien verkar inte ha nån kärlek till tuggummi. Kaffe är också märkligt svårt, det finns överallt men... 

Så blev det också ett halvregnigt Way out West. Wilco och Calexico var bra, precis tillräckligt bra för att man skulle stå ut med SJs förseningar och regn. 

Sista dagarna i Augusti blir det att snickra och måla. Staket, veranda, bro.
Som om inget hade hänt.