Storstädning, thainudlar (oklippt)

Lägenheten städad, thailändska nudlar på spisen och två timmar till fotbollen. Lördagar är alltid samma sak... man tänker att man ska plugga men det går inte. Istället nedräkning till fotbollsträningen. Ev kombinerat med kaffe och en dålig match på TVn.

Igår spelades det och sågs på basket (trevligt) och senare på Naglfar (mindre trevligt). Vet inte vad som är närmast Umeås själ: tunnhåriga hårdrockare (som ändå har långt flygigt hår), björklövens klack Green Devils eller studenter i overaller och tygmärken.
Förmodligen alla tre.
Men åter till spelningen. Ljudet var dåligt och avsaknaden av corpse-paint gör att hela rollspelsgrejen försvinner för mig... det blir helt enkelt tristare. Spiken i kistan för mig levererades också ganska tidigt... efter tre låtar tittar sångaren ut över publiken.. och säger ngt i stil med "nästa låt heter... March of the daaaaaamneeed" ... trummisen börjar regna dubbelkagge. Urk. Ger spektaklet svaga 2/5 dödskallar i betyg.

Något som däremot gör mig på gott humör är att vi är med i nya Uncut. Jag vet inte om Rolling Stone fortfarande är världens största musiktidning. Men det här är en koloss, helt klart. Sidan 87 i senaste numret. Gå till pressbyrån eller om du råkar vara Umeåbo måste du troligen gå till presstop eller biblioteket.

Turnéabstinens

Hemma igen... kan inte riktigt fatta att jag bara varit borta i tre veckor drygt. Har varit med om mer på de här veckorna än årets samtliga månader innan. Kan inte riktigt sätta fingret på vad som är fel förutom hostan... men jag tror aldrig jag har velat fortsätta en resa så mycket som den här. Visst.. saker har förbättrats sedan förra gången vi var ute. Spelningarna överlag har varit mer välbesökta, vi har sålt fler skivor mm. Men det är ändå inte hela svaret. Här hemma är det många saker som skall tas tag i. Och då menar jag inte bara att laga mat själv.

Den här gången kändes det fel att vända hemåt. Det var nog inte bara jag som kände så. Alla ville fortsätta.
Men som en vis person sa, så är det bättre att sluta medans man känner sig på topp. Så nu sitter man här... i periferin av Europa, ett grått och blåsigt ställe som fortfarande inte har någon vår. Och det är ju hemma det här Västerbotten... men just nu känns det ganska segt.

För någon vecka sedan låg jag i gräset med solen i ögonen och alper till kulisser och tänkte att det kan inte bli så mycket bättre än så här.

Tvära kast.